du förlorade ditt krig / du står ensam kvar

†

Får en ny tid hos min psykläkare.

††

Ligger i sängen. Hör rösten igen. Rösten som går från ett sexuellt utnyttjande till ett plågat skrik. Jag försöker tysta ångesten genom

att kväva mig själv med en kudde. Men ångesten kvider. Jag lugnar ner mig. Reser mig upp. Jag sätter armbågarna mot benen och

gömmer ansiktet i händerna. Tårarna tar aldrig slut.

†††

"Hur mår du? Vill du verkligen dö, Josefine?"

Fyra år har nu gått. Jag minns känslan jag hade när mamma frågade mig det och grät. Känslan som egentligen inte var min. Jag minns hur

tårarna snubblade på varandra. En efter en. Det gjorde ont att veta att hon trodde att allt var hennes och pappas fel. Det var ingens fel.

Allt var bara mitt fel.

††††

Ingen skulle ju någonsin få veta. Ingen skulle någonsin få chansen att hindra mig. Ingen.

†††††

Ändå sitter jag här.

du och jag håller andan och håller händer i språnget

†

Ligger klarvaken varje natt. Lyssnar på Timo Räisänens låt Mummy och tänker på alla tankar som dansar kring mitt huvud.

Jag tänker på hur allt skulle ha sett ut om jag inte blivit ren från mitt missbruk. Vilket får mig att börja gråta.

††

Jag glappar uppe hela nätterna och sover bort halva dagarna vilket leder till ett bortkastat sommarlov. Men jag försöker

vända på dygnet. Faktum att skolan börjar nästa vecka får min ångest att bita så hårt och långt in i bröstkorgen som möjligt.

Rädslan som tar störst plats är allt nytt folk och buss femhundratvå.

†††

I tisdags cyklade jag och en kär vän två mil bara för att se solnedgången. Det var fuktigt och vackert. Det var fint att få tala

ut med henne om saker som hindrat mig från att öppna käften. Jag har inte känt mig så levande på länge som jag var då.

Fan vad jag är glad att ha henne vid min sida.

††††

Och hon vet om att jag aldrig skulle orka ta mig i kragen och leva utan henne.

conventum arena tjugohundratio

†

Om det ändå kunde finnas ord att beskriva hur många hjärtslag som går på högvarv inom mig. Om männen

stannar upp i en tid precis när dammet lagt sig ner, så stannar mina hjärtslag.

††

Om orden ändå kunde räcka till.

dagarna sveper förbi

†

Vaknar upp till morgonljuset klockan 04.30. Det är för varmt för att somna om.

††

Håller mig vaken till 07.00. Går upp, äter mig mätt så jag slipper laga mat på em.

†††

Går och lägger mig igen. Kollar på TV eller slumrar till då och då.

and start over and over again