†
Flyttar till antikatankar.blogg.se
stanna hos mig / du är allt jag har kvar
†
Regnet öser ner och jag räknar tiden.
††
Jag har nu gått på Vadsbogymnasiet i snart tre veckor. Min rädsla för allt nytt folk har jag inte ens tänkt på. Jag
känner mig trygg med min klass. I alla fall vissa av dom. Så fina dom är.
†††
Men rädslan för buss femhundratvå är fortfarande stor. Andra veckan hade gått då jag satte mig på bussen för att
ta min vardagliga en timmes resa hem. Tar närmsta sittplats bara för att slippa alla ögon som stirrar. Bussen startar
och är redo att bege sig mot min hemstad, då det small till.
††††
I chocktillstånd. Jag såg bakom mig hur en annan buss kollapsat in i våran. Allt jag såg var blod och tårar. Nästa
sekund kliver en man på bussen. Skriker att han ska döda oss. Vilket han verkligen ville.
†††††
Kliver av bussen. Går hem till J och frågar om han har lust att köra hem mig. Han sa med en liten suck i rösten att
det minst tar en timme att köra hem mig. Men han sa att han inte hade något emot det. Han offrade en timme av
sitt liv bara för att skjutsa hem mig.
††††††
Världens bästa.
i just can't tell from all the rain
